fredag 8. mai 2009

Min tinnitus!

Nu kanske ni vill veta hur det är med min tinnitus. Jag har ju som sagt haft tinnitus i snart 10 år. Fick det när jag var 15år och gick i musikklass. Det var sista året på grundskolan och jag och några kompisar skulle på disco en kväll. Jag hade såklart inga öronproppar på mig, jag visste knappt vad tinnitus var då. Vi stod precis vid ingången till discot och musiken var väldigt hög. Vi stod och pratade några stycken och det var svårt att höra vad alla sa pga den höga musiken. Vi fick nästan skrika till varandra. Precis när det var en tjej som skulle säga en sak till mig så stängdes musiken plötsligt av och mitt öra fick verkligen en chock av att hon skrek så högt. När jag sedan kom hem på kvällen så bara kände jag att det var något som inte stod rätt till. Och ja, dagen efter så vaknade jag med tjut i båda öronen. Och sedan dess har det bara blivit värre.

Under dom senare åren har det verkligen gått upp och ner. Nu har jag en väldig dålig period. För en vecka sedan fick jag en ganska jobbig försämring. Jag har fått nya ljud och paniken och ångesten kommer snabbt tillbaka. Värst är det på kvällen och natten när man ska sova. Och just nu klarar jag bara av att fokusera på det där j-vla ljudet. Klarar inte av att tänka på nåt annat. Summan av det blir att jag är väldigt ledsen, orkeslös och nedstämd.

Har idag fått en tid hos öronläkaren. Inte för att jag tror att jag kan få nån hjälp där. Men man kanske kan hoppas på lite försåelse i alla fall.

Jag bor ju i Norge. Här har utvecklingen av hjälmedel vid tinnitus inte kommit speciellt långt. När man kommer till sin fastlege (vårdcentralen) så vet dom inte riktigt vad dom ska göra.

Fick såklart höra de berömda orden; "Detta får du lära dig att leva med", "Det finns inga botemedel".

Nej, botemedel kanske det inte finns i de allra flesta fall, men hjälpmedel har det ju under de senaste åren kommit ganska mycket med.
Läkarna här i Norge VET faktiskt inte vad dom ska göra med oss tinnituspatienter.
Det gör mig faktiskt ganska ledsen.
Allt jag kan om tinnitus har jag fått läsa mig till här på Internet. Från andra som lider av samma sak och INTE läkarna.

Är det meningen att det ska vara så???

Dagarna nu går i alla fall ganska sakta och präglas av mycket sorg över att det har blivit värre.
Tinnitus är en fruktansvärd "sjukdom" och vi får bara hoppas att forskarna snart hittar ett botemedel.

3 kommentarer:

  1. Hur stark är din tinitus ? hörs den bara när det är tyst `?

    SvarSlett
  2. Har också tinitus på grund av killens hund som har råkat skälla i mitt öra flera gånger. Har det sedan 4 år tillbaka och det blir bara värre och värre. Bor också i Norge, läkaren fattade först och främst ingenting så tyckte han att jag skulle lära mig leva med det och ha på musik i bakgrunden när jag ska sova. *suck* Hjälper först och främst inte ett skit och sen vill kanske min sambo inte ha någon musik i bakgrunden (inte jag heller för den delen)

    SvarSlett
  3. Hej!
    Ser att det är en gammal blogg detta. Jag har haft tinnitus sedan 1999 då jag var på ett disco och en artist som heter blumchen var där och uppträdde och jag stod precis vid högtalaren. Mådde otroligt dåligt den första tiden men lärde mig med tiden att koppla bort ljudet. Men för nån vecka sen tillbaka har det blivit mycket värre. Jag mår jättedåligt pga detta och känner också ofta panikångest av ljuden, speciellt kvällar och nätter. Söker nu efter information och stöd via internet och såg denna blogg. Jag heter Maria, är 32 år och bor i Norgen med min sambo och 10 månader gamla pojk. Är från Kalstad ursprungligen.
    Hör gärna av dig om du vill prata!

    Mvh
    Maria

    SvarSlett